I en återvändsgränd

Jag prenumererar på DN, jag är någolunda nöjd med själva tidningen och tycker att den uppfyller de flesta av mina krav på en morgontidning. Men en sak är jag däremot tokmissnöjd med, trots stora "INGEN REKLAM" skyltar på dörren får jag ändå in massa reklam. Genom DN. Det är inte reklamannonserna inne i tidningen jag stör mig på. Nepp, utan på annonsbilagorna. Visst tycker du nu att det bara är till att slänga dem. Javisst, det gör jag också. Men likförbannat så irriterar bilagorna mig..

När jag är ute och springer så har jag alltid en skunkspray i handen. När jag berättar det för folk så får jag olika reaktioner. En del tycker jag är fånig och överdrivet ängslig, andra förstår mig och tycker jag gör rätt. Det är inte så att jag tror att varenda man som jag möter är en potentiell våldtäktsman. Absolut inte. Men när jag springer ute, tidiga mornar/sena kvällar i mer eller mindre mörka områden, så känner jag mig rädd. Och jag hatar det. Och jag tycker inte att jag ska behöva springa med skunkspray i handen. Men vad ska jag göra åt det? Jag kanske bara ska gå ut när det e ljust? Fast som boende i Sverige där större delen av året består i mörker så blir inte tillvaron särskilt enkel.  Dessutom blir ju kvinnor (och män) överfallna mitt på ljusa dan ändå. Att löpträna mitt inne i stan är ju inte heller en höjdare.

Frågan är väl kanske istället varför jag överhuvudtaget ska behöva känna mig osäker när jag går ut. Ett svar på det någon?

Idag ska man ta fram plånboken. Köpa hjärtformad choklad, köpa underkläder med rosa hjärtan på, införskaffa ett dussin rosor, skriva kärleksmeddelande i tidningen, bjuda sin respektive på lyxmiddag, säga snälla saker till denne och vara allmänt älskvärd.

Alla hjärtans dag är endast ett kommersiellt jippo som smarta affärsmän sett till att osmarta människor går på. Varför ska man visa sin kärlek med pengar? Köpa. Köpa Köpa. Varje år trissas förväntningarna upp. Årets inköp måste slå förra årets, och målet är att hon/han prata ska om presenterna/uppvaktningen dagen efter på fikarasten så att alla tappar hakan och tänker: "Vilken fantastisk man/fru han/hon har. Lyllos henne/honom." (Sen att han/hon är en skitstövel alla andra dagar spelar ingen roll)

Varför ska man visa sin partner uppskattning och kärlek just denna dag? Varför ska man inte vara älskvärd alla dagar? Jag verkar ju vara ensam om att tycka att spontana blommor en helt vanlig tisdag eller frukost på sängen utan anledning betyder så mycket mer än godis, blommor och annat trams just den 14e februari.

En skola tvingas ha stängt den 14e februari för att så många elever känner sig om än mer ensamma just denna dag. Är inte det ett skäl nog att ta avstånd från hela grejen? Jag gör det och visar därmed också sympati med alla ensamma människor som den 14e februari påminns om sin ensamhet och sitt utanförskap.

Påtvingad romantik på alla hjärtans dag eller naturlig romantik vilken annan dag som helst? Hmm, svaret är väl extremt enkelt? Då invänder många att det ena inte utesluter det andra. Ok, det köper jag. Men fortfarande är alla hjärtans dag endast ett kommersiellt jippo och en dag som får många att må dåligt.

För inte allt för länge sedan så skrek alla tidningar (i alla fall Expressen och Aftonbladet) om att den svenska vintern aldrig mer kommer att bli sig lik. Det var den varmaste vintern på X antal år. Vi uppmanades att ställa in våra flygresor, sluta köpa isbergssallad och förbereda oss på att ta båten till jobbet eftersom isarna skulle smälta. Att köpa nya skidor var ju dödsdömt eftersom snö aldrig mer skulle falla på Sveriges mark.

Och så blev det januari. Det blev kallt. Och så kom snön. Det blev vad vi kan kalla en helt normal svensk vinter. Med regn i november, förvisso barmark över jul men sen kyla och snö. Helt normalt. Och alla tidningar blev tysta. Ingen så mycket som piper något om klimatförändringen och isarna som försvinner längre. Knäpptyst.

Så vad är det vi ska göra? Sluta flyga? Varför inte se till att maten inte transporteras miljarder mil med flyg? Varför inte göra det billigare att köpa bröd ifrån det lokala bageriet istället för att köpa bröd som transporteras från Kalix till Ystad? Varför inte se till att svenskt kött blir billigare i affärerna än hittransporterade kycklingar från Asien? Se till att grönsaker som produceras i anläggningar som har mycket utsläpp blir dyrare än gönsaker som växer i det fria. Exempelvis så behöver vi i Sverige inte äta färska jordgubbar på vintern. För mig verkar det vara simpel logik.

Men vi ska istället sluta flyga för att få lite värme på våra frusna kroppar och för att kunna äta färsk mango i januari. Det är ju bättre att mangon flygs till oss.

Vad är det egentligen för fel på folk?